l Bilder: Google l

"When you decide to be something, you can be it. That's what they don't tell you in the church. When I was your age they would say we can become cops, or criminals. Today, what I'm saying to you is this: when you're facing a loaded gun, what's the difference?" - Frank Costello, the Departed.

Jag är den SLARVIGASTE människan på jorden. Jag tänker alltid när jag köpt eller fått något fint och dyrbart "fan vad jag ska vara rädd om det här nu!" och så sätter jag det på en plats som jag tror är den absoluta smartaste platsen att sätta saken på så att den inte ska gå sönder eller försvinna... Och så glömmer jag bort vart jag satte den. Borta.

I lördags var vi en sväng till mosters stuga och då innan vi for därifrån tänkte jag: "Shit jag får inte glömma min mobil, jag lägger upp den på bordet medan jag klär på mig" Efter att jag klätt på mig for jag... Smart tjej.

Nu ska jag se på lite serier innan mitt två timmars hål är över.

Jag har förresten förmodligen råkas slita sönder ena hörluren. Den är glapp och jag måste linda sladden ett varv runt örat för att den ska fungera. Konstigt det där med hörlurarna, de fungerar alltid som en radio med dålig signal innan de går sönder.

SKÄRPNING TILL MIG SJÄLV!

Vanligaste saker som jag häver sönder eller tappar bort:

Serie skivor                handskar                   mobil

Smycken                        SYSTEM kamera            Mp3

Hörlurar

Detta inlägg är främst tillägnat till migsjälv, ett uppvaknande för att jag ska fatta att det är dags för en förändring!

I fredags såg jag och Josse filmen Hachiko: A Dog's Story. Det var definitivt en av de sorgligaste filmer jag någonsin sett. Ögonen tårades och jag mådde uruselt efteråt och jag ska tala om för er att det är väldigt sällan jag grinar till filmer.

På något vis påminde hunden i filmen om Buddha, våran lilla nallebjörn som gick bort för något år sedan. Han dog redan som liten valp av njursvikt. Han var så rund och mjuk i kroppen, som ett levande gosedjur. Det gick att vrida och vända på han hursomhelst och han var lika bekväm i alla ställningar. Han låg ofta som en liten boll i soffan, Lille söten.

Lilla ängel i himlen. <3

Frukost på sängen:                    

GRATTIS MIN FINE FAR!

What  is love - Haddaway

Det här är nostalgi på hög nivå. Josse förstår precis vad jag menar. 

Vi brukade alltid lyssna på den här i pappas gamla Br. Wiklunds måleri och mattor AB bil, den vita med stora färgranna prickar på utsidan. 

Vi trängdes där framme alla fyra i tresitts sätet; Pappa, Josse

Emilia och jag. 

Jag fullkomligt älskade/älskar den här låten, just för att den påminner mig om pappa. Jag tänker alltid på honom när jag hör den. Det är vad jag kallar nostalgi!

L O V E.

Jag bläddrade igenom lite bilder och fann några (för mig) osedda bilder på Jennys facebook från bowlingkvällen vi hade; jag och några av mina media buddies ett tag tillbaka.

Music maestro: Lifehouse - You And Me.

Fotograf: Jag/Jennie Wikström

Hår & make up: Frida Morin

Modell: Madelene Svanberg

Redigering: Jag

Eftersom jag varken har lust eller ork till att trycka på skrivbordstangenterna idag eller dom senaste dagarna, så bjuder jag på en av mina favorit bilder från Nina Hagen photoshooten istället.

DOT.

Det har inte riktigt varit min dag idag. Min hatkärlek till Gandhi blev separerad till den negativaste sidan av gullpojkens existens idag. Den lilla djävulen som bor i honom kom fram när jag öppnade dörren. Han smet ut och bestämde sig för att göra en utflykt runt halva byn.

Först bestämde han sig för att leka hos grannarna som stod och skottade snö på gården. Gandhi hade totalt glömt bort vad orden "KOM HIT!" eller "NEJ!" betyder och min ton i rösten berörde honom inte ett skvatt. Jag fick då jaga honom runt husen medan grannarna stod och skrattade och slängde ur sig kommentarer som "Har du ingen ply på hunden Mathilda?" "Vad ska du nu göra då? Vavavavavava?" vilket inte gjorde en positiv inverkan på mitt humör.

Sedan sprang han ned till sjön och jag fick panik att han skulle gå på "isen" och dränka sig men han struntade i avan och sprang in i skogen istället. Jag sprang efter med mina låga Reebok i den nylagda meter djupa snön.

Vi kom upp på Stenmans gård där han sprang rakt in i deras hästhage med 2 chockade hästar, som Gandhi tror fungerar som hundkompisar. Han skällde och hoppade mot dem. Den lilla (Tin-tin) for till anfall galopperandes, sparkandes och bitandes mot Gandhi som blev vettskrämd och sprang ut ur hagen. Gandhi fick tydligen en kick av attacken och återvände in i hagen för att reta hästarna ännu mer. När han än en gång kom kutandes ur hagen med en häst i hälarna, hade jag gjort ett sorts lasso av hundkopplet och kastade det över halsen på honom och han var äntligen fast!

Jag var så förbannad att jag inte visste hur jag skulle läxa upp honom så jag bara tog tag i hans öra och drog med honom hem.

Djävulsk ängel